Farväl 

Stod just på perongen och såg en pappa som tog farväl av sin dotter. Så mycket känslor, oro, ångest och så omslutande av kärlek. På lördag är det dags för ett sista farväl av Kent. Funderar just över vad detta farväl betyder för mig… ?

Jag är, är jag? Jag är inte gjord av sten. Vad är farväl, vad är inte gjort av sten?

Ja, precis så är det… som en sten. En tung jäv…a sten som får en att krascha, bryta ihop…Ja, som att:

Låt mig gå i bitar. Låt mig ha ont. Låt mig skrika färdigt tills bröstkorgen blir tom… Låt mig spricka sönder….

Tills det det troligen tar slut inom mig och då stenen krympt till ett gruskorn…

Jag har skrikit färdigt och bröstkorgen är tom… Såg du jag sprack sönder. Kan du få mina armar på plats. Kommer du tillbaka, ses vi igen, kommer musiken leva kvar i mig, farväl älskade KENT ?

Lämna ett svar