Det som förr var grädde, har blivit gräddprodukter. Nu finns gräddliknande produkter i många varianter ivrigt påhejade av dem som säger att fett är farligt. Att detta dessutom gynnar tillverkarna är lätt att förstå, de kan ju ta betalt för samma grädde minst två gånger om. När man tar bort fett behöver man tillsätta exempelvis stabiliseringsmedel för att få rätt konsistens.
Det som inte heter vispgrädde, men inte heller all vispgrädde går säker. Arlas vispgrädde på flaska innehåller fyra procentenheter mindre fett och dessutom stabiliseringsmedlet karragenan (Karragenan är ett broskartat, blekgult, slemrikt och proteinbindande ämne som utvinns ur de torkade rödalgerna) för att kompensera fettbortfallet. Men det finns värre produkter Milkos matgrädde med lång hållbarhet innehåller stabiliseringsmedelen karragenan och pektin, samt mono- och diglycerider av fettsyror, modifierad stärkelse och cellulosa.
Det kanske värsta i genren får faktiskt inte kallas grädde men ser ut som det: Becel Mat som mest består av vatten, därtill skummjölkspulver, vegetabilisk olja, vegetabiliskt fett, kärnmjölkspulver, förtjockningsmedlet E 1442, emulgeringsmedlet E 435 (kan vara kopplad till kroniska inflammationer i tarmsystemet), stabiliseringsmedlen E 461 och E 415 samt färgämnet E 160.
Vanlig vispgrädde, det är det enda som smakar grädde. Är du rädd för fett, ta lite mindre.
Kravmärkt grädde finns hos alla de större mejerierna. Milkos innehåller dock karragenan.