Där det finns tillit, finns avsky

Att vakna upp och inse att jag inte varit särskild försiktig med hur jag talat bland vänner, familj och till de personer som jag älskar. Oftast har jag bara talat helt fritt, utan att förstå konsekvenserna att det sårat dem, genom attt låta dem fritt veta vad jag tycker och tänker.

Orden till de personer som står mig allra närmst upplevs såklart vassare än alla knivar vilket bara skapar murar och som är så svåra att riva och läka igen. Även om orden bara bubblar inom mig med en så stark önskan att få tala är det så viktigt att jag väger orden och fråga mig själva, vad är det jag egentligen vill säga till den andra personen? 

För om orden kommer medföra negativitet kanske det är bäst att bara vara tyst! För visst är det så att alla uppmuntrande ord, sådana som kommer från hjärtat, är det som verkligen är viktiga och som vi alla behöver?

Lämna ett svar