Genrep!

Inför konserten den 19:e december har vi idag haft genrep. Riktigt sjysst med bas, gitarr, synt och trummor! Vi hör ju inte oss själva, eller jag hör så klart mig själv, men huv kören låter i sitt sammanhang. Men Tobias och Simon lovordar oss. Känns bra och idag när jag gick upp för trappan hör jag Sopranerna öva, ryser så nackhåren reser sig… så snygga stämmor och så oerhört vackert klang.

Vi ses!

Återupptagit musikintresset igen

Igår började jag i kör igen. När förfrågan dök upp i mitt Facebook-flöde anmälde jag mitt intresse utan att ens blinka. Varför just nu kan man undra. Jo, för att Göteborg äntligen fått en egen Kentkör. Har funnits i Stockholm ett ca år, men önskan, drömmen och trycket blev så stort att Studiefrämjandet bestämde sig för att göra ett försök. När det ställde frågan om hur många som möjligen kunde tänkas vilja gå med fick de svaret, minst 65st. Vi blev 115st! Kan bara säga wow!

När vi klev in i aulan på Hvitfeldska Gymnasiet skrev vi in oss, fick en tygpåse med texten “Kentkören – Tillsammans uppstår vi från de döda”. Därefter presenterades körledarna Simon, Tobias och Lotta. Blev riktigt fräckt med applåder och lite gott snack om Kent och resan med att få till en kör i Göteborg. Sen startade vi med uppvärmning och delades in i grupper utifrån uppvärmingen och vilken tonart vi tyckte kändes mest bekvämt att sjunga i, Sopran, Alt eller Baryton. Jag ställde mig hos Altarna.

Vi började typ där Kent startade sin karriär, med att sjunga Blåjeans. Därefter Andromeda och Pärlor, med olika stämmor. Hela tiden tyckte jag att körledarna var så jäkla grymma. Fick oss att på ett enkelt och lekfullt sätt slappna av och sjunga utifrån gehör, och Supranosarna som stod lite längre ifrån mig och som jag kunde höra lite bättre sjöng helt sjukt bra. Funderade lite för mig själv vad jag sett Simon någonstans, för jag kände verkligen igen honom…. men kunde bara inte placera var!

Därefter fick alla skriva ner sitt första- eller bästa minne med Kent. Simon läste upp några med stor inlevelse, vilket blev känslosamt och stämningsfullt. Vi avslutade med sista lappen på det bästa minnet, genom en snygg övergång med att sjunga om den låten, 747. Jösses, kunde aldrig ana att det skulle vara så här bra asså.

När jag sen kom hem, berättade jag lite lätt lyriskt om min upplevelse och googlade för skoj skull på Simon. Tror du jag blev förvånad när jag upptäckte att det var Simon Ljungman? Asså, gitarristen, låtskrivaren, körledaren och som spelar i Håkan Hellströms kompband & Augustifamiljen som bl.a. medverkar i På Spåret. De visade sig också att Tobias är Simons lillebror, men det gick ju verkligen inte att se. Lotta Lindgren har jag inte hittat något om, men presenterade sig som sångpedagog och musik- och pianolärare. Vi fick också information om att i december blir det konsert, då får ni väldigt gärna komma.

Mer info om det kommer såklart…

Denna webbplats använder cookies. Genom att fortsätta använda denna webbplats accepterar du vår användning av cookies. 

Instagram
Telegram